Smal och snygg?

Vet ni vad jag har tänkt på? Varför kämpar jag och så många
efter att bli smala. Har ni tänkt på hur mycket tid människor
som jag lägger ner på att tänka på vikt, mat, fett, kalorier,
kolhydrater, klädstorlekar och kroppsstorlek. Tänk vad mycket
tid och energi man hade haft om man inte tänkt så mycket på det.

Jag har dagar då jag tycker att min kropp är helt okej. Jag bryr
mig inte så mycket om min mage inte är mindre än min bröstkorg,
eller om jag äter den dära extra biten mat för att jag faktiskt
fortfarande är hungrig.

Sen finns det de dagarna jag anser att jag faktiskt är för stor. Att
jag inte alls är smal utan sådär lite härligt mullig/tjock och att om
jag inte kan se vart mina revben börjar är det katastrof. Jag vet
hur sjukt det kanske låter, men det hjälper inte. Det är bara så
det känns inom mig. De dagarna går jag hellre hungrig än att äta
förmycket mat och riskera att bli ännu fetare.

Och sen all denna skuld jag känner. Att jag borde inte äta den där
kakan, eller att jag borde inte äta något till kvällsmat mer än
Yo-ghurt. Att jag alltid skuldbelägger mig själv när jag äter bara
för att jag är hungrig. Att jag anser vissa tider att jag borde kunna
låta bli att äta även fast jag är hungrig, borde väll inte vara så svårt?

Det sägs att viktproblem kommer hemmifrån. Och visst min mamma
har försökt gå ner i vikt under hela mitt liv, men jag tror inte att det
är så enkelt. Jag tror det ligger i grund och botten i ens urusla
självkänsla. För sen min självkänsla har blivit bättre har jag lärt mig
acceptera mig själv och min vikt till en mycket större del än vad jag
gjorde innan.

Och vem bestämde egentligen att trådsmal är det snyggaste som finns?
Varför kan man inte få ha lite extra kilon och fortfarande vara sjuktsnygg?
Är det verkligen så attraktivt att se sina revben, höftben och bröstben?
Varför ska alltid ens vikt bestämma hur och vem man är som person?

Jag vet ju att jag har lång tid kvar tills jag kommer att kunna säga att jag
älskar min kropp och tycker att den ser bra ut och inte är fet någonstans
och om den skulle nu vara det är det okej. Men jag lovar er, en dag ska
jag komma dit och ha vettigare saker att tänka på än hur stor min mage
är eller om jag verkligen ska äta den där sista biten mat bara för att jag
fortfarande är hungrig!


Dags att strunta i konstiga kroppsideal och älska sig själv som man är!

Kommentarer
Postat av: Emelie Hartelius

Bra skrivet!

2011-03-08 @ 09:58:16
Postat av: mammis

Mycket bra tänk - du är klok du lilla Nea. Älskar dig!

2011-03-08 @ 18:02:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0