Hur man vet att man börjar bli vuxen

Jag tror faktiskt att jag officiellt kan börja kalla mig vuxen nu.
Visst har jag ett bra tag betelet mina räkningar (insåg nu att
jag måste betala försäkringen), haft min egen lägenhet, lagat
och handlat min egna mat, uppskattat vuxnare program på tv
etc. etc.

Men nu när jag varit sjuk har jag faktiskt insett vilken nivå min
vuxenhet har legat på. I vanliga fall när jag är sjuk brukar jag
önska att min mamma och pappa vore här och pysslade om mig.
Att man hade sin papi i närheten som kunde åka till apoteket
och köpa allt man behövde och att mami kom hem senare från
jobbet och gav en medlidande. Att man kunde ligga där i soffan
hemma hos mamma och pappa och inte röra sig ur fläcken, för
om man var hungrig var det bara att ropa på papi så fixade han det.

Nu har det bara varit en sak som jag faktiskt önskat att jag hade
haft hos mig när jag varit sjuk och det hade varit en man. Eller ja
inte vilken man som helst utan en pojkvän som kunde ta hand om
mig när jag har feber, köpa ipren när den är slut, tycka synd om
mig, laga kycklingsoppa, kanske till och med vara så gullig att han
damsugade mitt smutsiga golv. Men främst av allt att han bara var
sådär extra kärleksfull. DET tycker jag tyder på att man gått och
blivit vuxen. Att man bytt ut sina föräldrar mot en man. Observera
att det inte ska vara en pojke. Nä en man. Så är det.

Frågan är väll bara vart man finner en sån. Troligen inte nu när
man har halsfluss och verkligen skulle behöva en. Antar att det
bara är att bli frisk och ta sig i kragen och finna sig en man. Inte
för att jag i vanliga fall behöver en man för att överleva, men när
jag känner sig sjuk och ynklig så tycker jag i alla fall att det hade
varit lite extra trevligt med någon som tyckte om en och pysslade
om en lite extra. Så är det väll att bli vuxen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0